Nej då, jag har inte sådan hybris att jag tror att jag sitter inne med svaret på varför BIK av 17/18 års modell inte förmår prestera. Men jag är förmäten nog att med en del erfarenhet i bagaget försöka mig på en analys.
Många klagar på den backuppsättning vi har idag och det köper jag inte. Det är inte i backarnas enskilda kompetens det finns fel, det är duktiga spelare på allsvensk nivå ovh för att svara på en fråga i forumet så tror jag mycket väl att det kan finnas intresse från SHL för en eller två av våra backar även i år.
Samma resonemang kan tillämpas för våra forwards – det fattas inget i enskild kompetens, förutom kanske att vi saknar en vass avslutare, den roll som Jeff Hayes var tänkt att ha.
Och då tänker vän av ordning naturligtvis ”hur tänker han nu? Laget går skitdåligt och han påstår att vi har bra spelare”. Och ja, det gör jag. Men vi har bra spelare som gör sig själva dåliga SOM GRUPP. Nu börjar jag låta som en dålig amatörpsykolog, men det jag ser är spelare som inte litar till 100% på sin omgivning. Jag ser backar som tänker en extra tiondels sekund innan de pitchar vid blålinjen eller stöter ut ner i ett hörn, jag ser forwards som inte riktigt är tydliga med att gå ned och ta en defensiv roll när en back lämnar yta bakom sig, eller om de ska stanna vid blålinjen. Saker som jag är övertygad om att de sitter perfekt på träningen. Kanske är tempot lite lägre på träningen, kanske vet man hur ”motståndaren” tänker och därmed kan fatta rätt beslut. Jag vet inte. Men jag är ganska övertygad om att det är i det korta momentet av tvekan som vi tillåter våra motståndare att skapa chanser mot oss. Och jag tillåter mig också att tro att det händer i lägen där vi beslutat oss för att spela säkert, lugnt, inte bjuda på något, inte chansa men inte heller spela alltför defensivt. En matchstart mot Pantern där planen antagligen var att spela klokt och med lugn för att hålla dem ifrån oss, en andraperiod mot Almtuna där vi med klokt spel ska försvara en ledning och låta motståndarna bjuda på misstagen. Det är då det känns som ”vi” börjar tänka för mycket. I alla fall många i laget.
I grund och botten handlar det naturligtvis om en allvarlig släng av dåligt självförtroende. Spelarna spelar inte utifrån sina egna förutsättningar som individer, man spelar inte ”sitt” spel. Man spelar utifrån hur kompisen gör på isen, eller inte gör. Och då blir det onödigt svårt. Och inte minst, det går för sakta och ger motståndarna för mycket tid och för mycket yta. Om jag nu hade en lösning på detta vore det underbart. Men det har jag inte. Lag i motsvarande situation försöker lösa den på varierande sätt: Nya spelare, flytta om i femmorna, sparka tränare… En del lyckas – som Leksand innevarande säsong – en del misslyckas. Vad som är rätt för BIK kan jag inte säga. Jag vet att Tobias Thermell har ett fortsatt högt förtroende från spelarna vilket kan göra det till en dålig lösning att plocka bort honom. Spelare in finns ju Emil Jidskog på målvaktssidan och Johan Wiklander på forwardssidan. Det kan mycket väl vara tillräckligt, i alla fall när vi väl får tillbaka Victor Berglind och Daniel Bernhardt. Men just nu vet vi inte status på Wiklander, inte heller på Bernhardt, så kanske måste man titta runt ett varv till.
Men allt handlar om att våga!! Och att våga misslyckas en gång, två gånger… och ta med sig misslyckandena och lära sig av dem. Om man misslyckas genom inaktivitet är det faktiskt svårare att lära sig något av sitt agerande om man redan har valt att misslyckas genom att INTE agera. Jag föredrar att den hårt kritiserade Ricard Blidstrand går ut i hörnen och trycker till utan att tveka, och att hans lagkompisar får se att det är så han spelar, ”aha, jag måste droppa ner och täcka upp, för Ricard kommer att gå ut och trycka”. Lite så. Jag vill se mer jävlar anamma, mindre tvekan, fler tacklingar! Ja, vi kommer att åka på baklängesmål i de lägena också till en början. Men vi kommer att lära oss och bli bättre, vilket jag tycker att vi redan är, för den delen. Vi skapar chanser, vi gör mål, men vi tvekar i försvarsspelet och blir straffade. Jag ser fortfarande ingen risk att vi ska behöva kvala nedåt. Men jag ser en klar risk att vi inte kommer att klara topp-8. Illa för klubben, men kanske ingen katastrof. Vi ska inte sätta någon press på spelarna just nu genom att KRÄVA topp-8, de pressar redan sig själva genom att man faktiskt satt upp målet att vara topp-2 även i år vilket kanske, kanske, bidragit till att man spelar som man gör.
Så här tänker jag, utan att göra anspråk på att jag har helt rätt. Och jag kan utveckla det mera genom att titta på strukturen i laget och hur Torsten – tror jag – försökt förändra lite i den strukturen genom sina värvningar. Få se om det kan bli en kommande artikel.
Tack för att ni läst!
Lämna ett svar