Pokémon Go – ett socialt fenomen

Ja, ni har säkert alla sett dem. De som går på stan med näsan i mobilen och ibland omedvetna om sin omgivning. Och ja, jag tillhör den gruppen. Jag menar, eftersom jag ändå går ett antal kilometer om dagen med eller utan hund så varför inte spela ett spel samtidigt?
Men Pokémon Go är mera än ett spel. För det första är det kulturplatser av olika slag som är de ”viktiga” platserna i spelet, dvs. som blivit Pokéstops och Pokégym. Kyrkor, statyer, idrottsanläggningar, kulturminnesmärken… Och de är i spelet försedda med en beskrivande text. Så man kan lära sig en del – om man vill. I Åstorps kommun anordnas kulturvandringar i Pokémons fotspår. Tramsigt? Kanske det. Men ett initiativ med en tanke bakom, att haka på en speltrend som tagit världen med storm och samtidigt visa upp kommunens kulturplatser. Kanske en möjlighet att få föräldrar och barn att gå tillsammans?

En annan sak är att det finns människor i alla åldrar ute och i rörelse, och att spelarna faktiskt umgås i ett socialt sammanhang. Jag har pratat med flera från kanske 10 år och upp till min egen ålder när jag varit ute och spelat. Ibland för att jag vill få råd och tips, ibland tar ungdomarna initiativet och tycker att det är kul med någon äldre ute som spelar. Och med mängden människor ute ökar tryggheten. Det är också viktigt att poängtera att utvecklarnas mål med spelet har inte primärt varit att tjäna pengar. I stället hade man tre andra mål:

• Att få människor att röra mera på sig
• Att få människor att se sin närmiljö med nya ögon och upptäcka nya saker
• Att få människor ute på stan att prata med varandra över åldrar och i spontana samtal

Och vad har då Karlskoga för kultur att erbjuda? En del kan jag tycka är märkliga val, men det är spelarna själva som har valt ut de viktiga platserna och vad som ska lyftas fram i spelet. De målade elskåpen i centrum är ett sådant val – många av dem är Pokéstops där man kan fylla på de förnödenheter man behöver i spelet. Fontänen vid K-center, Väggkonsten ”Vågspel” uppe på Värmlandsvägen, entrén till Nobelhallen, Björkborns herrgård, Agnetastatyn vid Näset… listan kan göras lång. Och så gymmen där man strider mot varandra och tränar sina Pokémons. Karlskoga kyrka, cirkusrondellen, busstationen… färre gym än stop.

Frågan är om det här fenomenet håller i sig? Jag tror det. Utvecklaren Niantic har planer på uppgraderingar och förändringar som ska göra att man behåller spelvärdet under en lång tid framöver. Men naturligtvis kommer andra tillverkare att komma med konkurrerande spel som bygger på samma kombination av GPS-data och en virtuell värld som existerar parallellt med den verkliga. Pokémons fördel (Vet ni för övrigt att Pokémon är en förkortning av Pocket Monster?) är att det är baserat på ett kortspel som väldigt många i den nuvarande generationen unga vuxna spelade. Så det finns en jättestor bas av potentiella spelare som kan grunderna och förstår systemet.Sedan finns det också en psykologisk förklaring till populariteten, och det är det inbyggda, mycket starka belöningssystemet i spelet. Feedbacken på ett lyckat bollkast, på att besegra en motståndare på gymmet… Man ska vara medveten om, men inte överdriva, den aspekten och den möjliga faran med det systemet kontra den verkliga världen och den risk för beroendeskapande som finns i detta.

Så nu vet ni – om ni ser mig, men jag inte er för att jag har näsan i mobilen – så är det Pokémon. Men jag stannar gärna och pratar ändå…