Jag tänker så klart på gårdagen och dels mötet med Karin Sundin på Bergmästaren om vården i Västra länsdelen och dels på första träningsmatchen i templet. Jag tänker behandla bägge i det här inlägget och så får ni läsa det ni vill och hoppa över resten.
Först mötet med Karin Sundin: Jag tycker det var ett bra och intressant möte. Karin redogjorde pedagogiskt för den demografiska situationen nationellt och även inom länet där vi blir allt fler äldre +80 i förhållande till andelen arbetskraft. Färre måste vårda flera, som Karin uttryckte det. Samtidigt så säger man ju generellt att en hyfsat frisk pensionär är den bästa kommuninnevånaren rent ekonomiskt, så jag vet inte… Ett frågetecken som Sven Gadde tog upp var varför man räknar pensionärer från 65 år, när man samtidigt har fattat beslut om höjd pensionsålder. En relevant fråga som fick ett ganska otydligt svar där Karin Sundin hävdade att det bara skulle ge marginella effekter i uträkningarna! Rätt eller fel, jag har inte kontrollräknat.
Annars kan man väl konstatera att det är tydligt hur regionen tänker: Om färre ska vårda flera måste specialiseringen öka och operationer utföras snabbt och effektivt enligt en löpande-bandsprincip. Varje sjukhus måste bidra med någon del i helheten, med sina specialister, men sjukhus av den gamla typen med många kompetenser samlat kan vi antagligen glömma. Och det verkar vara ett nationellt tillvägagångssätt och behov. Det framgår också mellan raderna att regionen anser att vi behöver USÖ för att locka till oss bra läkare och för att inte riskera att vi behöver köpa specialistvård av andra regioner. Och, ja, det finns en poäng i det synsättet också. Det är trots allt närmare till USÖ än till Uppsala. En sista del som är nog så viktig är att regionen som en del i sitt arbete riktar in sig på att stärka närsjukvården med mera resurser och nya arbetssätt för att avlasta den specialiserade vården. Mycket av de resurser som tillförs närsjukvården är resurser som för 20 år sedan skulle ha samlats på Karlskoga Lasarett. Vi får inte glömma det, och vi ska också vara rättvisa nog att säga att vården i vår region i största allmänhet fungerar bra i en övergripande jämförelse med andra regioner!
Jag skulle kunna säga mycket mera. Själv ställde jag frågor dels om länsklinikerna och dels om det (påstådda) budgetunderskottet. Britt Larsson var där och ledde in på förlossningsfrågan med starka och tydliga inlägg, Kim Bäckström(V) som är oppositionsråd i Degerfors ställde även han relevanta frågor. Flera åhörare som jag inte har namn på ställde också bra frågor. Få svar gavs dock på ett mera konkret plan, men jag är personligen övertygad om att den utredning som presenteras om förlossningen nästa vecka kommer att säga att det är MÖJLIGT men inte RIMLIGT att i nuläget återöppna i Karlskoga. Så kampen nu måste vara att i första hand förhindra att fullmäktige fattar beslut om en permanent stängning. Kampen måste fortsätta!
Hockeyn då? Viktig så klart, men inte på samma plan direkt. Jag tycker att BIK bjöd upp till en bra match. Båda lagen saknade en del spelare, men i och med att ÖHK har en bredare trupp från början så vill jag nog påstå att det var ganska likvärdiga avbräck.
Skillnaderna? Ja, det märktes så klart att ÖHK i många sekvenser är en grupp med generellt högra skicklighet. Högre exakthet i pass och puckmottagning gav snabbare anfall och större möjligheter att sätta press på BIK. ÖHK var också snabbare att uppfatta möjligheten till avslut och snabba till skott där BIK ofta valde att spela runt ett varv till. Tyckte BIK slarvade bort många potentiellt vassa situationer genom att ha bristande noggrannhet. Resultatet i sig spelar mindre roll, men visst är det lite surt att förlora i en förlängningssekvens där BIK var bättre i spelet 3 mot 3 och hade ett par vassa chanser innan Viktor Lodin snodde pucken av en lite övermodig Filip Roos på blå och ensam med Henrik Lundberg kunde han sätta pucken i nät. Bra spelare? Ja, i Örebro lade man märke till Marcus Weinstock men framför allt Ryan Stoa som var en elak j-l som ÖHK kommer att få nytta av i vinter. En spelare som motståndarna kommer att hata, med sena, tunga tacklingar, tjuvnyp och efterslängar i varenda byte. I BIK tyckte jag Jonathan Harju var bra liksom Max Wennlund. Men bäst i BIK tyckte jag ändå att Kevin Ekman-Larsson var. Pucksäker, konsekvent i spelet och en bättre skridskoåkare än vad jag trodde. Nikola Pasic glimtade till ibland med sin fina teknik och skridskoåkning, Filip Ahl stark runt kassen och skapade en del. Karl Jonsson överraskade på mig med ett mera moget försvarsspel än jag hade förväntat mig. Men generellt sett finns mycket mera att hämta hos alla i båda lagen även om ingen heller gjorde en dålig match. Skönt att vara igång i alla fall!
Lämna ett svar