Faktaresistent? Ja absolut!

Nej, inte jag. Men många regionpolitiker i den styrande majoriteten verkar vara det. Eller möjligen inte läskunniga. Tur då att andra är det. En eloge till Alf Rosberg som med finess och kunskap klätt av det undermåliga beslutsunderlaget som man använt för att stänga förlossningen i Karlskoga. Sanningen är att det här är sagan om kejsarens nya kläder i modern tappning. Den styrande majoriteten framstår tyvärr som okunniga och prestigebundna. Det gör det omöjligt att föra en saklig debatt runt länskliniker, delegationsbeslut och innehållet i just denna IVO-anmälan. Jag har nu talat med inte mindre än tre läkare som konstaterar det Alf och andra, även jag, som lekman redan konstaterat, att utredningen är ett svepskäl och en bluff från början till slut. Att ställa så höga krav på patientsäkerhet att det ska garanteras att ingen skadas 24/365 är ett orimligt krav och då kan vi stänga all vård i Sverige utan undantag. Stängningen av förlossningen har ett annat syfte, troligen att förhindra en vidare granskning av IVO eftersom det då kunde ha framkommit saker som man INTE vill ha på bordet, saker som möjligen skulle ha kunnat skada den process som pågår med att sakta men säkert avveckla Karlskoga och Lindesberg.

Det verkliga skälet finner man i de länskliniker som man så hett värnar om från tyvärr alla partier ännu så länge. De länsklinker som leder till att personal säger upp sig till den grad att man nu inte kan bemanna alla jourlinjer som tidigare har ansetts nödvändiga ur patientsäkerhetssynpunkt. Jag spekulerar nu, men jag tror att bristen på utbildade och erfarna anestesiologer/narkos som nu ligger till grund för att man skär ned på jourlinjerna är den verkliga orsaken till nedläggningen av förlossningen i Karlskoga. Det kan vara en giltig och viktig orsak även det MEN det ville man inte säga för då skulle hela systemet med länskliniker ha kunnat ifrågasättas. Istället är det enklare att köra en billig variant, svartmåla Sveriges bästa förlossningsavdelning och hoppas att allmänhet och politiker går på den.

Vad innebär de länsklinker som regiondirektör Rickard Simonsson och den snart enväldige chefen Ewald Ornstein eftersträvar och driver på om? Jo, de innebär att vi skapar vårdfabriker enligt löpande bandprincipen. Kirurger och narkosläkare ska vara högspecialiserade. Det innebär en osäker kompetens när de hamnar i en oväntad situation. Farligt och mycket patientosäkert! Det innebär också en tråkig och monoton arbetssituation, och man blir inte kvar länge. De blir, för att vara tydlig, snabbt mycket bra på att i högt tempo operera korsband eller bråck – men får inte handledning för att göra så mycket mera. Och då går man helt enkelt vidare i karriären. Läkare och sköterskor (utom på chefsnivå eller forskarnivå) ska vara utbytbara kuggar i ett maskineri. Ett stort antal högt kvalificerade läkare/kirurger som fanns på länsdelssjukhusen innan länsklinikernas tillkomst har slutat frivilligt, omplacerats, sparkats eller tvingats bort. Jag vet att det finns kirurger som slutat som idag hyrs tillbaka för en högre kostnad men utan krav på jour och med förkortad arbetstid. Mindre vård för varje krona. Enkelt. Och dyrt! Samtidigt som vi nu minskar jourbemanning för att klara operationsverksamheten ska vi veta att en stor del av de operationer som utförs både på USÖ, Lindesberg och i Karlskoga är operationer som utförs åt andra regioner. Ska man minska jour och akutverksamhet för regionens innevånare för att operera åt andra regioner? En etisk fråga i högsta grad, som verkligen borde diskuteras i regionfullmäktige. Och nej, jag är inte motståndare till centralisering av specialistvård. Jag har bekanta från Dalarna som fått fantastisk behandling på onkologen i Örebro. Jag har bekanta i närområdet som fått fantastisk neurologisk behandling på Akademiska i Uppsala. Specialisering och centralisering behövs på sitt sätt. Men barnafödande i normalfallet är inte specialistsjukvård, inte heller blindtarmsoperationer. Det ska och bör inte centraliseras! Jag tycker att Andreas Svahn och Karin Sundin ska ringa till sin partikamrat Lars-Erik Lövden som är revisor i region Skåne och fråga lite hur man kommit tillrätta med det elände som bl.a. Ewald Ornstein var med och ställde till. En del i det arbetet vet jag, och det har handlat om att återställa sjukhusens egen bestämmanderätt och möjlighet att självständigt rekrytera rätt kompetens!

Något som ofta glöms bort – och som jag kanske borde ha lyft på en tydligare plats i artikeln – är kvinnoperspektivet. Barnet i fokus i all ära, men det blir inget barn utan en mor som bär det. Och vi ser evidensbaserat att centraliseringen av förlossningsvården har ett väldigt ensidigt fokus på barnet. En norsk doktorsavhandling visar att riskerna för modern ökar i takt med centraliseringen. Till och med så illa att mödradödligheten ökar något. Vi har västeuropas kortaste vårdtider på förlossningsavdelning – ingenstans tvingas mödrar hem tidigare med sina barn. Återinskrivningar av mödrar med problem ökar. Läs gärna här . Det har inte blivit bättre efter denna kartläggning, snarast sämre eftersom centralisering och det faktum att många söker sig bort från vården är en ond spiral. Och vilka är det som uttalar sig om kvinnosjukvården? Oftast manliga docenter och neonatalläkare. Skulle vara smakfullt om barnmorskor och kvinnoläkare skulle få samma respektfyllda behandling av media och behandlas som de experter de är – på sin del av födelseprocess och kvinnosjukvård!!

Långsiktigt får det här farliga konsekvenser för hela sjukvårdssystemet. Brist på god handledning till AT-läkare av kunniga läkare och brister i erfarenhetsåterföring leder till sämre vård för den enskilde. Och även till att vård som yrke väljs bort. Kenneth Nilsson, KSO i Örebro sa igår att vården på ett bra sätt måste kunna konkurrera om framtidens arbetskraft. Jamendåså! Om personal i nuläget söker sig bort, slutar eller inte ens vill utbilda sig inom vårdyrken kanske vi gör något fel? Mittuniversitetet lägger t.ex. ned ett flertal vårdutbildningar. Så tänk om och gör rätt. Var inte faktaresistenta utan se till evidensen som säger att små sjukhus med korta beslutsvägar och stor självbestämmanderätt är det mest kostnadseffektiva och patientsäkra sättet att bedriva vård och det bästa sättet att kunna rekrytera, behålla och kompetensutveckla personal. Sedan behövs de stora sjukhusen och specialistvården också. Men det är inte antingen-eller utan både-och!

Tack för er uppmärksamhet – och trevlig midsommar!