Rävåsen – en liten lektion i geologi

Nu blir det lite skolkunskap om Rävåsen. De flesta karlskogingar vet säkert att det är en rullstensås. De allra flesta vet också säkert att det är en lämning från den tiden inlandsisen smälte och drog sig tillbaka till följd av ett allt varmare klimat. Det forsande smältvattnet drog med sig grus och stenar som slipades mot varann till runda stenar – rullstenar – som fördes ihop i åsar och kullar där vattnet övergick från snabba strömmar till mera långsamflytande.

De största svenska rullstensåsarna är flera tiotal mil långa och är bland de största i världen. I det perspektivet känns kanske vår kulle i centrum som en ganska liten rullstensås… Men så är det inte riktigt, för Rävåsen är bara en liten del av den hela åsen. Åsen i sin helhet kallas (eller möjligen kallades) Letälvsåsen. Den börjar redan i Västergötland, söder om sjön Skagern. Den försvinner sedan under sjöns yta, men kommer upp igen vid Letälvens mynning. Här fortsätter den sedan längs älven upp till Möckeln där den fortsätter på östra sidan, via Duvedalen och Knutsbol där den dyker ned i Möckeln för att sedan komma upp vid Bregården och vidare upp till Rävåsen. Åsen har alltså en hel del djupa partier, men rullstenarna finns hela vägen och bildar en sammanhängande sträng. Man kan också säga att den i sin förlängning bildar Lokaåsen och alltså fortsätter ända upp i Västmanland.

Rävåsen i sig är alltså bara en liten, men mycket viktig högdel av åsen. Just det att vi ligger placerade vid en rullstensås, för övrigt den västligaste av de svenska, ger oss en fantastiskt god tillgång på rent vatten. Rullstenåsar är ett naturligt reningsverk som släpper igenom ytvatten och älvvatten ner till grundvattnet och renar det på vägen. Så därmed kan sägas att vi inte inom en överskådlig framtid kommer att dela Örebros problem med vattenbrist, och att vi dessutom tack vare Rävåsen – med förlängningen norrut via Hållsjön – har ett vatten av mycket hög kvalitet.

Bortsett från vattenfrågan så är också rullstensåsar lämpligt underlag för vägar, stigar och husbyggen. Många av medeltidens handelsvägar följde rullstensåsarna, och t.ex. Karlskoga Kyrka står på en bädd av frilagt rullgrus. Att det blivit så beror naturligtvis också på rullgrusets dränerande egenskaper – till och med i dalgångarna rinner vattnet snabbt undan och lämnar en torr och fast yta.

Men även om vi har mycket att tacka Rävåsen för, så är det ändå inte en av de rullstensåsar som ansetts viktiga för Sveriges utveckling, som t.ex. Enköpingsåsen eller Stockholmsåsen. Men vad spelar det för roll, vi kan känna oss nöjda ändå. Eller hur?