Reflektioner runt frågan om storregion

Först och främst, jag är för storregioner. Jag tror att det är nödvändigt ur många aspekter. Däremot kan jag känna en viss oro för att storregioner kommer att innebära mera centralisering och konkurrens inom regionerna i stället för att man gemensamt blir starkare. Och inte minst, att en plötsligt rik storregion kan sätta på sig alldeles för stora spenderbyxor.

Hur vi än vänder oss i Karlskoga så har vi som ordspråket säger ”ändan bak”, vi blir en gränskommun. Det enda som kan ändra på det är om Värmland önskar, och får igenom, att Värmland ska tillhöra Svealandsregionen. Eller om Kristinehamn, Storfors och kanske Filipstad väljer och får igenom att de ska brytas loss från nuvarande Värmlands län och gå till Svealand. Vilket i så fall strider emot ursprungsdirektivet att nuvarande län ska flyttas som hela län. Jag tycker det är olyckligt som man har gjort med utgångspunkterna i regionindelningen utifrån nuvarande länsgränser. Ska man sudda ut de nuvarande länen/småregionerna så kanske man skulle tittat betydligt mera hur myndigheter samarbetar idag över länsgränserna. Vi har arbetsmarknadsregioner som idag är lagda över länsgränserna, vi har sjukvårdssamarbeten med mera som borde ha inverkat betydligt mera än de förlegade länsgränserna och landstingen. Det finns säkert fler exempel men det var två snabba.

I slutändan är det här inte en kommunal fråga. Staten bestämmer hur landet ska styras, och det enda som kan ändras är flyttande av kommuner mellan regionerna. Jag kan ju tycka att oavsett vad som händer, så kommer det alltid att vara mest synd om Region Norrland. Man får minst befolkningsunderlag, och en yta som nästan är större än de andra regionernas sammantaget. Mer muskler? Ja, kanske. Men ett läge som inte är mycket bättre än idag. Visst kan man samla sig till större enskilda satsningar, men det är tveksamt om man inte mått bättre av att vara två eller till och med tre mindre regioner med mindre yta?

Jag tror dock att med en storregion är det oerhört viktigt att våra lokalt valda representanter i ett regionfullmäktige även syns och finns lokalt. De ska självklart se till storregionens bästa, men de får inte glömma var de kommer ifrån, att föra vår talan, att se till så att vi inte glöms bort. Det är min farhåga att det kan bli så, för jag tycker att BB-frågan, och lokalbuss-frågan (som ett par exempel) visar väldigt tydligt att det finns risker med representanter som BARA ser sig som regionpolitiker. Och här är ingen person eller något parti vare sig nämnda eller glömda. Jag tror tyvärr inte gemene man kan räkna upp vilka lokala politiker som sitter i regionfullmäktige idag. Såpass anonymt är det. Och som framgick mycket tydligt i kommunfullmäktigedebatten i veckan – det är små. små gradskillnader som skiljer mellan majoritetens villkorade ”ja” och minoritetens villkorade ”nej”. I grunden samma sak.

Men som sagt, jag är positiv, och jag tycker därför att vi ska vara med så snabbt som möjligt och inte vara nejsägare och måla fan på väggen. Jag är säker på att omstruktureringen från det gamla sockensamhället med sina härader osv. var lika känslig, men allt nytt är inte med automatik vare sig bättre eller sämre, bara nytt. Bra eller dåligt är upp till oss och de politiker vi väljer att företräda oss.  Ju tidigare vi är med, desto större möjligheter har vi att påverka framförallt innehållet. Men även uppbyggnaden av organisationen så att det inte blir bara en jättelik administrativ apparat som blir trög, tungrodd och ineffektiv. Jag tror att det är viktigt att snegla på de regioner som redan finns så att man inte återupprepar deras misstag, för det har det gjorts ett antal genom åren.

Ny teknik underlättar

En tanke till eftersom jag arbetar i en organisation som regionaliserat redan för 15 år sedan. Förvisso en mindre region, och en regionalisering som vi själva förhandlade fram, låt vara under en viss påtryckning från vårt riksförbund. Men vad vi lärt oss är att för en fungerande demokrati måste man begränsa resandet och de fysiska mötena. Videomöten, Skypemöten och telefonkonferenser är suveräna verktyg som inte bara sparar miljö och massor av pengar. De gör det också möjligt att skapa små arbetsgrupper, utskott med mera som kan träffas frekvent utan att hindras av resor och restid. Väldigt viktigt för att få bra geografisk spridning inom förtroendemannagruppen!!