… men jag kan inte påstå att resultatet var helt rättvist. BIK ägde första perioden och hade rättvist 3-0 när det blev periodpaus. Men i starten av andra vet jag inte vad som hände. Man måste ändå ha varit förberedda på att Leksand skulle komma ut hårt, men ändå släpper man till lägen och ger bort två mål ganska lättvindigt på första 6 minuterna. Och ska man vara helt ärlig så var hela perioden nästan spel mot ett mål. BIK var knappast tvåa på pucken och det var Henrik Lundberg och dåligt skytte från Leksand som räddade BIK undan fler baklängesmål. Leksand mattades något sista fem-sex minuterna i andra så BIK kunde lyfta upp spelet och skapa ett par hyfsade chanser, men perioden dominerades av Leksand.
Tredje var väl relativt jämn. Leksand självklart på jakt, men så länge BIK var fokuserade så kom de mest runt på kanterna och fick skjuta ur lite dåliga vinklar. BIK var också duktiga på att finnas i skottlinjen hela tiden och omöjliggöra snabba skott. I stället kunde Fredrik Forsberg avgöra med ett vasst skott knappa tolv minuter in i perioden efter en snabb omställning efter att man erövrat puck i mittzonen.
Kritik? Ja, BIK slarvar i egen zon alldeles för ofta. Självklart ska man vårda puck, men har man ett lag som går upp med så hög press som Leksand ofta gjorde så ska man spela lite enklare tänker jag. Sarg ut, lyfta ut i mittzon helt enkelt. Å andra sidan så kom båda Leksands mål efter snabba omställningar sedan BIK gått bort sig i hög press, så jag vet inte. Tränarna ser förmodligen betydligt bättre än jag vad som behöver göras.
Jag är också förundrad över att BIK ser såpass sega ut i benen stundtals. Visst är det jobbigt att jaga puck mot ett spelskickligt lag som Leksand, men vi blev ju frånåkta även mot Pantern och i viss mån även mot Hästen. Lite handlar om att vi står lite fel, inte får puck i fart och att motståndarna skickligt lagt pucken till spelare med farten uppe. Men det ser oroande ut för oss som är vana att det är BIK som sätter tempot – och sätter det högt!
Hopps för övrigt att det gick bra med Harju, var väl en puck i ansiktet. Tror dock att det inte var värre än möjligen ett par stygn och ett par tänder…
Och så klart ett stort grattis till Mikael Eriksson som firade 400 matcher med att göra en toppmatch och även ett mål – vilket inte händer så ofta. Men han var snubblande nära vid ett par gånger till, och var den som mest och bäst stor emot både fart och styrkemässigt när Leksand tryckte på som mest.
Nu siktar vi på en ny spännande match på fredag när KHK besöker hallen. Och jubileumsmatch till på köpet! Hoppas på storpublik och bra drag i hallen så ska ”vi” nog kunna bärga en trea. Känns i alla fall så just nu. Vi ses då!
Tack för att ni läst!
Lämna ett svar