Eftervalsanalys

Karlskoga

Jag kan väl inte säga att jag är förvånad över att det blir ett maktskifte i Karlskoga. Det har liksom hängt i luften, och ända sedan Sven-Olov Axelsson vägrade avgå och man dessutom röstade ned revisorernas förslag om att inte bevilja ansvarsfrihet – nej, där och då var förtroende förbrukat hos mig och uppenbart många andra. Sedan är det ingen lätt sits för alliansen heller. Hur man än adderar och vrider på mandaten så sitter s+v på 18 mot alliansens 20. Liberalerna är ett osäkert kort, men lägger man till deras 2 mandat till alliansen blir det i och för sig 22-18, men MP med två mandat och SD med 5 blir vågmästare oavsett. Sedan är det ju inte givet att man i opposition kommer att rösta som block, jag gissar att samarbetet S-V-L upphör helt, men frågan kvarstår ändå om liberalerna tar steget tillbaka till alliansen eller om man väljer att gå i opposition. Var står SD, och kommer man att fylla sina platser? Det kommer att bli den stora frågan framöver. Men det är bara att gratulera moderaterna till en skickligt genomförd valkampanj, även om den innehållit en hel del halvsanningar. Moderaterna lokalt har ingen påverkan på sjukhusfrågan så just den delen av kampanjen tycker jag har varit populistisk. Liksom en del annat som jag tycker man lite mörkat.

Det ska bli väldigt intressant att se S i opposition, och vem som ska bli oppositionsråd. Personligen anser jag inte att någon av de ledande företrädarna håller måttet när det gäller att föra en tydlig politik i opposition och föra ut politiken till medborgarna. Många av de ledande företrädarna befinner sig ärligt talat i slutet av sina politiska karriärer. Man är usla på sociala medier – där tror jag egentligen att man förlorade valet. Så det blir intressant att se hur man kan förnya sig och anpassa sig till en ny verklighet. Att försöka klamra sig fast vid makten genom nya koalitioner tror jag är uteslutet, tvärtom tror jag att såväl liberalerna som vänsterpartiet kan känna sig lite befriade av att gå i opposition som självständiga partier. Om nu inte liberalerna söker sig tillbaka till alliansen, men det tror jag vore dumt. Man hamnar ändå inte i majoritet, och kommer att ha svårt att föra fram sin politik – svårare tror jag än vad man haft under samarbetet med S. Men för att återgå till de stora förlorarna S så har man under många år haft svårt att förnya sig och våga släppa fram nya företrädare i den utsträckning som man borde ha gjort. Man har suttit fast i gamla strukturer som förvaltare i stället för att diskutera ideologi och framtidsfrågor. Så upplever jag det som står utanför den aktiva politiken.

Regionen

Har jag dålig koll på, men det verkar för mig som styrkeförhållandena är relativt oförändrade. Väljer att inte göra någon analys av detta.

Nationellt

Till min glädje så visade det sig att en stor del av svenska folket fortfarande besitter sunt förnuft och därmed inte la sin röst på SD. Men naturligtvis har vi ett väldigt känsligt läge i svensk politik just nu. Jag anser dock att Stefan Löfven gör en korrekt bedömning när han säger att han fortsätter som statsminister fram till dess att något annat alternativ utkristalliserats. Och jag har just nu svårt att se hur man ska bilda en kraftfull regering. Jag tror i förlängningen att de blir en minoritetsregering med M och KD, som kommer att förlita sig på passivt stöd från SD och alliansens mittenpartier. S och MP är inte ett hållbart alternativ eftersom de inte kommer att få stöd från vare sig alliansen eller SD. Min önskedröm är faktiskt att man kan bilda en mittenregering och att S är beredda att släppa fram centern och liberalerna på jämlika roller. En sådan regering skulle kunna söka stöd åt båda hållen för en ansvarsfull mittenpolitik. Risken är dock att det ger en ännu större polarisering åt respektive V och SD. Men vi får se – jag tror inte något parti är berett att gå till nyval. Svenska folket är valtrötta – jag har i fikarummet idag hört flera som säger att de inte kommer att rösta alls om det blir ett tidigt nyval – tråkigt men förståeligt. Det är väl så det brukar se ut vid nyval och omval? Och vart ett nyval tar vägen tror jag inte något parti vet. Jag är inte ens säker på att SD vill ha ett nyval med tanke på att de inte alls nådde de siffror de önskade och att man dessutom tappade i sympatier under slutet av valrörelsen.

Ska jag vara lite sådär så tänker jag att Annie Lööf är en statsministerkandidat som blocken borde kunna enas om. Hon kommer att stå för en tydlig mittenpolitik med integritet och förnuft, utan samarbete med SD och knappast med V heller. Men skulle kunna få regeringsunderlag av såväl S som MP och L, och i specifika sakfrågor förhandla fram stöd av M och KD respektive V. Så om Ulf Kristersson släpper på sin prestige och inser att även han är en förlorare i det här valet, och om Stefan Löfvén inser att hans utsträckta hand om ett blocköverskridande samarbete kan kräva att han avgår som statsminister så kan man nog lösa detta med en förhållandevis stabil mittenregering. Fortsatt en minoritetsregering, men sannolikt med större möjligheter att hitta stöd i sakfrågor än om Stefan sitter kvar som statsminister. Ska jag vara ärlig, utan att bedöma moderaternas politik, så förstår jag inte att Ulf K ens kan vara avlägset aktuell som statsministerkandidat. Han gav under sin tid som borgarråd i Stockholm vänskapskorruptionen ett ansikte med sina utförsäljningar. Det gick så långt att partikamraten Beatrice Ask fick försvara honom i riksdagen med orden att vare sig okunskap, inkompetens eller dumhet är åtalbart. Nej. Men lämpliga egenskaper för en statsminister? I think not….

Vi får helt enkelt avvakta och se vad som händer i det fallet. Och ta detta som lösryckta tankar så här på förmiddagen, jag är långt ifrån en politisk expert.

Och det här var (sannolikt) det sista jag skriver om valet. Nu återgår jag till de mera lättsamma ämnena: Vin, öl, whisky och hockey med lite lokala utvikningar.

Tack för att ni läst!