Hemma sedan en vecka efter några intensiva dagar i Berlin. Många intressanta saker att se och uppleva – tyvärr satte värmen hinder för att vi faktiskt inte orkade göra allt vi föresatt oss. 35 grader i skuggan och stekande sol blir lite påfrestande i den betongöken en storstad ändå är.
En upplevelse som stack ut var besöket i Anhalter Bunker, den enda kvarvarande bunkern från andra världskriget. Där pågick en temporär utställning med namnet ”Hitler – how could it happen”. Och det som ger en kalla kårar är hur exakt SD agerar enligt samma manus som dåtidens nazistparti. Och för den delen många andra, Donald Trump är ytterligare ett exempel på en person som agerat utifrån manus. Och det man ska komma ihåg är att Hitler och hans anhängare aldrig var i majoritet, Trump är inte heller vald med majoritet om folkets röster räknas – men de hade/har ändå makten. Och jag vill poängtera att jag inte ser Jimmie Åkesson som en ny potentiell Hitler, men väl att SD precis som dåtidens nationalister/nazister/fascister eftersträvar en nästan oinskränkt makt i samhället, där de ska avgöra vilka media som ska finnas, vilka som ska räknas som svenskar, vilka partier som ska få finnas och hur demokratin ska fungera. Det är inte så lätt att få tillbaka demokratin sedan den en gång avskaffats, det är väl värt att påminna om. Det är bara 100 år sedan vi stod på randen till inbördeskrig sedan Högerpartiet envist vägrat att tillåta ”vanligt folk” att rösta. Det var enbart dåvarande kungens ingripande efter hotet om generalstrejk och rädslan för ett möjligt inbördeskrig som tvingade fram rösträtten. Ska vi nu rösta på ett parti som faktiskt vill inskränka den?
Redo för en jämförelse?
1. Nazisterna köpte och drev en egen tidning, Völkischer Beobachter, ”Den folklige betraktaren”. En tidning som faktiskt förbjöds vid flera tillfällen på grund av mängden personliga påhopp, antisemitism, lögner och faktafel. Men utmålade via tidningen politiska motståndare som landsförrädare, som korrupta, som en grupp som medvetet arbetade för att försämra villkoren för tyska folket. Man utmålade övriga media som ohederliga megafoner för regeringen och påstod att radio och övriga tidningar inte skrev sanningen. Syftet var att ge folket intryck av ett sönderfallande och korrumperat samhälle, skapa otrygghet och splittring. Få hade råd med dagstidning i arbetarleden och Völkischer Beobachter delades ut gratis på arbetsplatser och på stan. På det viset blev den en viktig nyhetskälla, och man kunde obehindrat sprida sina lögner. Idag drivs Avpixlat och Fria tider på samma sätt. Jag skulle därför önska att ”gammelmedia” under den tid som återstår till valet slutade att låsa sina artiklar. Ja, man kommer att få gratisläsare. Men alternativet är att trollsajter och lögnsajter som Avpixlat och Fria tider blir oemotsagda eftersom andra media inte är tillgängliga. Utom SVT då. Det finns ju en anledning till att SD vill avskaffa public service-TV och radio…
2. Man skyllde samhällets sönderfall på judar, ”negrer”, romer, handikappade och kroniskt sjuka. Idag? SD pekar på ”icke-svenskar” och skyller samhällets påstådda sönderfall på dessa grupper. SD förbehåller sig rätten att peka ut vilka som är godkända samhällsmedborgare – eller kanske snarare vilka som INTE är det.
3. Man använde hot och våld för att skrämma motståndare till tystnad. Man hade grupperingar som med Hitler och Goebbels tysta medgivande misshandlade och även dödade journalister och politiska motståndare. Man genomförde också attentat som sedan skylldes på politiska motståndare, t.ex. den berömda branden i riksdagshuset. Vi ser samma utveckling i Sverige. Så klart hotar inte partiledningen någon öppet, man bara antyder. Medlöparna och trollen på nätet är dock snabba att ta till hotelser. Vi har också NMR som ju har tydliga kopplingar till SD även om SD ogärna medger det. Men visst finns kopplingen där, det påvisas gång på gång att medlemmar i SD också har medlemskap i NMR – eller tvärtom om man så vill.
Man kan fortsätta exemplen. Allt följer en given mall, där man till slut knappast vågar erkänna att man har en annan politisk åskådning för att man är rädd för påhopp. Jag ser demokratin som under angrepp i hela västeuropa, men just nu väldigt markant i Sverige. Jag ser i diskussioner på nätet hur dessa SD-anhängare som inte vill ha kvinnor med slöja för att det är kvinnoförtryck i nästa mening kan skriva att ”kvinnor ska stå vid spisen och ta hand om sin avkomma så slipper vi ungdomskriminalitet”. Det här är rädda människor. Det är människor som inte känner tillit till grannar och samhälle. Vi måste därför ta debatten, vi som vågar. Vi måste under de dagar som återstår till valet försöka visa att Sverige faktiskt i nästan alla avseenden är både tryggt och ett bra land att leva i – men vi står inför utmaningar med en allt större grupp äldre och en sjukvård och skola som behöver mera resurser. Och naturligtvis ungdomskriminalitet och gängvåld, men det är ett socialt problem och inte ett problem kopplat till etnicitet.
Avslutningsvis, apropå SD:s valfilm så har den ju redan analyserats ingående. Mycket är ju gammal skåpmat för att visa att framförallt socialdemokraterna sympatiserade med nazisterna under andra världskriget. Det är hanterat och lagt till handlingarna sedan länge. Regeringen var en samlingsregering, utrikesministern var en opolitisk diplomat, Aftonbladet var inte en s-märkt tidning förrän 1956. Rasidéerna fanns i hela världen då, inga länder, inga politiska åskådningar undantagna. Så varför skulle de inte ha funnits hos alla partier i Sverige? Det viktiga är att vi gemensamt hanterade det. Vi erbjöd fristäder för flyktingar, vi smugglade motståndsmän över gränserna från Danmark och Norge, tog emot krigsbarn från Finland och höll Sverige utanför kriget genom att hålla Tyskland lagom nöjt. Det märkliga är att SD idag – i nutid – står för precis det man anklagar (s) för i filmen, nämligen sortering på grund av etniskt ursprung. Medan andra har lärt sig och gått vidare står SD på samma fläck som resten av världen försökt lämna sedan 1945.
Vi som vågar och förmår måste ta samtalen, där vi kan. Sakligt och lugnt. Jag ska i alla fall göra vad jag kan för att få åtminstone en eller annan person att tänka en extra gång innan valdagen.
Mycket intressant inlägg Bengt Olsson. Det kan inte förklaras nog ofta hur man bit för bit ”nazifierade” det tyska samhället. Det är omöjligt att nå de faktaresistenta, men de tveksamma som ännu förmår tänka en självständig tanke kanske man kan nå. Att våga ha en motsatt åsikt har alltid varit kontroversiellt, även om man inte blir mördad utan bara utstött. Jag bodde i Karlskoga mellan 1974-2008 och arbetade under den tiden inom industrin i 14 år. Först som diversearbetare vid olika fabriker hos AB Bofors – Nobelkrut, under arbetsförhållanden som i dagen läge visas från u-länder. De sista 10 åren inom försvarsindustrin arbetade jag på laboratorium på dåvarande Nobel Chemicals.
När jag flyttade till Karlskoga 7 september 1974 hade jag just fyllt 18 år. Bofors låg som en slagskugga över hela samhället, företaget var inblandat i precis allt. Hyran betalades till det kommunala bostadsbolaget med avdrag på lönen, jeans och andra kläder köpte man i Skrädderiaffären med avdrag på lönen, maten handlades i Björkbornsboa på kredit med avdrag på lönen. Det var det mest synliga som slog mig direkt. Att flytta till Karlskoga var som att skriva in sig frivilligt på en öppen anstalt där man accepterades efter ganska många år av ur-Karlskogingarna- om man hade samma rätta åsikter. Alltså förstod att det var Bofors som satte maten på bordet, betalade huslånen och gav jobb. Och trygghet, så länge man inte råkade dö på jobbet. Det skedde varje år i början jag bodde där. Om man på något sätt hade en annan åsikt om exempelvis vapenexport till krigförande länder eller diktatorer var det bäst att vara tyst. Man biter inte den hand som föder en. När ingenjören Ingvar Bratt slog larm om krutsmugglingen till dåvarande Östtyskland fick han lämna Karlskoga. Familjens trevliga villa blev osäljbar. Det fanns ingen som ville bo i ”Bratt-huset”. Det blev kommunen som köpte huset och RIA flyttade in.
Det blev rättegång och alltsammans rann ut i sanden. Algenon råkade hamna framför ett tunnelbanetåg. Mycket lämpligt. Han visste allt och tog uppgifterna med sig i döden. Försvaret hävdade att det inte var rätt slags krut för att användas i strid, utan jaktkrut som har en annan sammansättning.
Vad som än hände, stod innevånarna i Karlskoga samlade mot alla som försökte släppa in ljus i försvarsindustrin. De som mådde dåligt av att tillverka vapen/sprängämnen som skulle användas mot medmänniskor löstes ut mot en summa och kontrakt med absolut tystnadsplikt.
Alla förväntades rösta på Socialdemokraterna. På arbetarbussen som gick vid 8 på morgonen hörde sorlet dagen efter valet; ”Du rösta väl på de rätte partiet…” Jag personligen som avskyr vapen, absolut lydnad och vapenexport av alla slag, bodde i Karlskoga i 34 år. Arbete, eget hus, familj och sociala band fick mig att stanna kvar på en plats där jag alltid kände mig främmande Det var ett stort misstag. Men för att återknyta till hur man kan förändra ett samhälle till att gradvis acceptera saker som borde vara otänkbara för normala människor. Det sker inte över en dag, det sker gradvis. Och för att överleva själv så böjer man sig för dem som har makten. Vare sig det är politiska partier eller företag som dominerar en hel trakt i generationer. Karlskoga är bara ett exempel, det fanns många små bruksorter runt om i Sverige där alla styrdes direkt eller indirekt av en arbetsgivare. När det gäller SD ska man vara uppmärksam på deras förrädiska ton av normalitet. Vi måste alla stå emot deras exkluderade av människor som de betraktar som ”de andra”. Idag tar de din granne. Imorgon tar de dig.
Tack!