Whisky – i brist på hockey…

Låter väl lite konstigt eftersom det är hockey på TV varenda kväll. Men hockey=BIK. Och där har jag inte så mycket att komma med. Visst, det har ramlat in lite nyförvärv där Gustaf Franzén definitivt är det intressantaste och som jag tror kan bli ett stort utropstecken kommande säsong. Att han ska sommarträna med ÖHK ser jag inte som konstigt, det är många spelare som sommartränat med BIK utan att ha spelat i klubben. Bra träning och slippa pendlingen, no worries för mig. Vi får väl bara se nu om BIK är intresserade av att knyta upp Linus Persson och/eller Fredrik Eriksson. Misstänker dock att båda kan vara intressanta för SHL-lag och att vi inte kan vara med och buda. Viktigast just nu tycker jag att det är att knyta upp en assisterande tränare samt en förstemålvakt. Men nu var det ju inte hockey, utan whisky det skulle handla om.

Jag har provat en whisky som är relativt ny i systemets standardsortiment, även om jag tror att den ingått i specialsortimentet tidigare. Jag talar om Glenburgie 15 year. En whisky jag hade stora förväntningar på då den ingår som bas i klassiska Ballantine´s blended, vilket också tydligt framgår av flaskan. Så här skriver Systembolaget själva om whiskyn, som för övrigt är en Speysidewhisky, dvs. en lätt whisky med liten eller ingen rökighet: Nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av torkade aprikoser, pomerans, vanilj, apelsinmarmelad, gräddkola, tobak och honung. Och nja, säger jag. Man kan nog hitta antydningar av detta då den har en anstrykning av sötma. Men jag tycker mera att den är förvånansvärt tunn i smaken för att vara en 15-årig whisky. Liten rökighet säger man också, och jag skulle säga i princip ingen rökighet. Däremot en viss fruktighet och ganska mycket spritighet, lite vass i första tonen men med en mjukare eftersmak trots allt. Så, nej, det här blev ingen favorit. En duglig och okomplicerad brukswhisky helt enkelt, och priset på 399:- hamnar för mig därmed i högsta laget. Som ”brukswhisky” betraktad så köper jag därför hellre en blended, t.ex. Grants eller Lauders till ett bättre pris. Och en finwhisky förväntar jag mig mera av, oavsett prisklassen.

Nå, jag ska inte var alltför negativ, smaken är delad som vi alla vet. Jag kan ändå tänka att det är en hyfsad whisky som kanske uppskattas av samma kategori som gillar en fruktig och blommig konjak som avec till kaffe och en bit choklad. Priset är överkomligt så testa gärna, framförallt om du vill ha en enkel och okomplicerad whisky utan röksmak men med en anings anstrykning av sötma.

Tittar man framöver står en Highland Park 12 year (Orkney) och en Laphroaig Quarter Cask (Islay) på dryckeslistan. Två betydligt rökigare varianter således men jag kan tänka mig att de flesta whiskyintresserade redan druckit dessa, det är ju inga nyheter i sortimentet direkt. Få se om jag passar på att ge mina intryck i alla fall eller om jag väntar på någon nyhet framöver.

Tack för att ni läst!