Man kan väl så här i efterhand säga att det inte var någon höjdarmatch publiken i Nobelhallen bjöds på. Första perioden – fram till att Patrik Parkkonen gjorde 1-0 – var BIK riktigt illa ute kändes det som. Övertänt och spänt, handleder som verkade gipsade och man såg riktigt tröttkörda ut bara efter ett par byten. Att mycket nerver släppte i och med målet tycker jag att BIK visade under andra perioden när man stundtals spelade riktigt bra. Men det fanns också svackor som fick tränarna i BIK att ta en time-out redan efter några minuters spel. Onekligen gav den resultat, för i mitten av perioden kunde först Henrik Rommel styra in 2-0 på ett backskott från Viktor Lang och sedan kunde Adam Byström Johansson bara någon minut senare öka på till 3-0. Men så åkte BIK på en utvisning och efter att ha dödat den effektivt i nästan en minut så blev man lite övermodiga och släppte till ett enkelt läge när man inte tog hemjobbet och så var det reducerat. Och värre blev det i tredje, när jag tyckte att BIK svajade ganska mycket, bländande fina anfall växlades mellan sekvenser när man inte alls kunde få fatt i Björklövens spelare utan kom helt på mellanhand. Så fick Björklöven Simon Backman utvisad, och då hoppades vi att BIK skulle kunna lugna ner spelet, vårda puck och i den bästa av världar avgöra med ett 4-1 mål. I stället blixtkontrade Björklöven, och 18 sekunder in i PP kunde en helt frispelad Marcus ”Messy” Jonsson stänka in 3-2. Chock!! Men lyckligtvis var inte BIK lika chockade utan greppade taktpinnen igen och i samma PP, 33 sekunder senare, kunde Victor Berglind efter en riktigt läcker sidledsförflyttning i anfallszon snyggt prickskjuta in 4-2 som också blev slutresultatet trots en stark slutforcering av Björklöven. Så hur ska man sammanfatta?
Ja. bättre kan BIK. Framförallt hade man svårt att vårda puck och spela sig ur zon på ett bra sätt. Men Björklöven hade också ett starkt och aggressivt presspel, precis som ett lag tränat av Jocke Fagervall brukar. BIK hade också märkbart svårt att få grepp om motståndarforwards som gång på gång hittade alldeles för stora ytor i BIK:s försvarszon, och bjöds på för många fina skottlägen för att det skulle kännas bra. Positivt då? 2 mål i numerärt överläge trots allt, och glimtvis riktigt bra spel även om man fortsätter att (tycker jag) överarbeta lite. Vi har många spelare som har en fantastisk teknik, men det blir inte alla gånger så effektivt. Niklas Lihagen kommer definitivt att bli en tillgång med sin storlek och styrka och blick för spelet. En assist i dag och ett fräsande skott som Adam Werner reflexräddade – och hårt jobb, även om matchoträningen lyser igenom ibland. Fredrik Höggren mycket välförtjänt matchens lirare – jobbade kopiöst hela matchen, tacklade, skapade frilägen och assisterade Adam Byström Johansson till 3-0. I övrigt jämnt, även om jag imponeras av Patrik Parkkonen – alltid lugn, vet vad han ska göra med pucken redan innan han har den, äger verkligen isen omkring sig. Försäsongens bästa kedja med Mattsson-Rommel-Persson var duktiga, ägde mycket puck, men fick inte till det i avgörande lägen även om Rommel styrde in ett skott, men i det läget var inte kedjan komplett på isen. Shane Owen bra i kassen, gjorde vad han skulle, räddade ett friläge och såg lugn och trygg ut utan att glänsa.
I alla fall skönt med en inledande seger innan man åker ned för att ta sig an nykomlingarna Troja på fredag, en match som jag tror kan bli ruskigt svår mot taggade nykomlingar som gör sin första hemmamatch i serien. Få se om jag återkommer med lite funderingar inför matchen, eller om det dyker upp något annat intressant… har et par vintips och ett par ölrecensioner på lut, och kanske lite Karlskogiana, vi får se vad det blir.
Men tills vidare, tack för att ni läst!
Lämna ett svar